Jag vet en port som öppen står

Världen är en enda. Kyrkan likaså. Men vilka krafter håller människan, kyrkan och världen samman? Den lilla människan, embryot, är helt beroende av blodomlopp och näringstillförsel. Hon kan inte existera utan sådana processer. Och hon kan inte heller vistas i den mänskliga livmodern utan värme och rörelse. Samtidigt börjar något nytt att hända. Embryot växer till sig och vill vidare, ut från livmoderns trygghet genom ovisshetens port. Plötsligt överraskas det nyfödda barnet av en ny upplevelse, en soluppgång som förändrar allt, från mörker till ljus. Barnet möter fler individer av samma slag; barnet är inte ensamt. Vandringen sker i sällskap med många andra mot ett mål. Vägen är utstakad och riktningen klar. Det som en gång hände i Betlehem görs därför närvarande i tiden och i rummet. Människan är sin egen historia infogad i makrokosmos, från paradiset via krubban och korset mot uppståndelsens port och slutmålet, alltings förvandling. Mysteriet aktualiseras, det spränger gränserna mellan synligt och osynligt och säkerställer ett överflöd av liv från den himmelska världen. Porten är öppen!