Pilgrimen

Ur Förordet

När jag först kom i kontakt med manuskriptet var det täckt av spindelväv, delvis förstört av fukt, mögel och råttors gnagande men i den mån bokstäverna framträdde tydligt, visade sig språket vara högmedeltids tyska.

Ur PILGRIMEN

När jag ansattes av tvivel, anförtrodde jag mig åt min studiekamrat, Gregorius, som liksom jag utbildade sig i läkaryrket. Han blev eld och lågor och började upphetsad men viskande berätta för mig om alkemins esoteriska väg som han själv i hemlighet upptäckt...

Inne i grottan hade sången tystnat. I stora salen började elden falna. Jag trevade mig tillbaka utmed stora salens vägg och hittade mitt läger i sidogrottan. Där kröp jag ner, drog björnfällen över mig och föll i djup sömn. I en dröm var jag tillbaka i den stora grotthallen, som nu var ett sorts hedniskt tempel. Där deltog jag i en gudstjänst. På den stora altarstenen i mitten låg det stora kraniet av en forntida grottbjörn...

Bombastus av Hildesheim lär någonstans ha sagt att himlens änglar gläder sig att bistå den själ som ödmjukar sig inför döden och universums läkande krafter helar den vars stund ännu inte är kommen...