För några år sedan, när min mamma blev allt sämre i Parkinsons sjukdom, förändrades allt. Livets grundförutsättning krackelerade och fästena föll, mitt i det vardagliga familjelivet.
Mitt andningshål blev att gå i skogen. Så jag gick, och började skriva ner ord och fraser som kom. Ofta där och då, på stående fot. Det blev dikter om sorg, förändring och beständighet. Om att se sin mamma vissna och att behöva följa med i det, hur liv och död finns samtidigt och hur de ständiga cirklarna i naturen kan visa sig stå för hoppet.
Titte Carlsson är musiker och låtskrivare med rötter i americana, soul och elektronisk musik. När tiden slutar rusa ligger stenarna kvar är hennes första diktsamling. Ett urval av dikterna har hon också tonsatt.