"I den här digra samlingen får alla de olika åkessonarna plats. Dikterna, framställda i kronologisk ordning, ger en helhetsbild av hennes mångskiftande lyrik. Med början i en metaforrik poesi med mycket naturbilder, till diskbänksrealism och den nyenkla samtidskritiska sextiotalslyriken och hennes sluggerpoetiska lek med reklamslogans och veckotidningscitat, fram till de senare mer avskalade dikterna. Arvet från Åkesson med sin groteska ironi och samhällssatiriska rättframhet går att se hos Bodil Malmsten och yngre poeter som Elis Monteverde Burreau."
BTJ
När Sonja Åkesson (1926-1977) slog igenom på 1960-talet innebar det en revolution i den svenska poesin. Aldrig tidigare hade någon skrivit så på en gång tillgängliga och starka dikter. Sonja Åkesson drar in sina läsare i livets allra vardagligaste vanligheter, samtidigt som hon fångar sorgen och svindeln i existensen. Hon skriver om det som är svårt med att leva, med ett absolut gehör, språklig fulländning och svart humor. Hennes samhällskritiska och formsäkra poesi är fortfarande i högsta grad levande, och spår av den går att hitta både hos äldre poeter som Kristina Lugn och yngre som Ali Alonzo.
Den nittonde april 2026 är det 100 år sedan hon föddes och Norstedts ger ut en volym med hennes elva diktsamlingar samlade i en bok. Förord av Frida Hyvönen.